Jag hade verkligen behövt hålla en hand.
Vad hände? jag hade precis longerat, sett att min halta lotta var ännu mera halt än igårkväll, satt mig på bussen med syrran o styrt min kos mot Kba.. Inte för att så där mysa och gulla med min kära pojkvän som igentligen är så där go o fin.
Just nu är jag nere i ett Shrekträsk. ingenting går bra alls längre. Skolan skiter sig, jag fick köpa mig en ny tandställning, eftersom jag har försummat min första, detta kostar mig femhundrakronor, något somj jag inte har, för att jag inte haft min tandställning på tre dagar, ( tre månader), fy skäms på mig.
Jag finner mig själv sittandes på busshållsplatsen, snicksnackandes i telefon med Linnea tills jag inser att det
är verkligheten jag är i, börjar lipa så även hon gör det. Nej jag skulle stanat i sängen idag med.
Solen skiner och mitt liv är på väg utför.
Vad gör man när ens bästa vän är obotligt skadad och du står med hans liv i dina händer, snälla hjälp mig, hur tar man farväl av sin bästa vän? jag orkar inte. Till råga på allt så är min Hottentott också halt, tillsammans med Nisse. Nisse kommer jag troligtvis kunna sätta igång om knappt en vecka, men vad gör det när den jag håller mest kär inte kan räddas? Han har ont, Sandra, fatta fatta fatta!!
Jag känner mig grå, som ett tomt skal med ett hjärta som spricker innifrån, smärtan är outhärdlig, som att någon pickar med en vass nål så det lilla hållet blir allt djupare och bildar sprickor som sprider sig ut till hjärtats yttersta kanter och sedan brister. Det brister ut i tusentals små bitar. Det enda som finns kvar av mig just nu är ett skal. Ett tomt grått skal.
Vad ska jag göra när känslorna är så starka, jag vill inte bryta bandet, vad ska jag göra när jag inte kan förklara, när ingen kan förstå. Vad jag än försöker säga så blir det fel, jag stakar mig har det inte ens på tungspetsen. Orden bara gror. De gnager långt bak i huvudet, det gör ont.
Minnen och vackra bilder susar genom min tomma skalle. Utan honom skulle jag aldrig vara den jag är idag. Varför just du min kära vän. Bilder från tävlingar, magkänslor jag aldrig trodde jag skulle kunna känna, nu gör det bara ont. jag ser hur de vackert gröna ängarna blir allt gråare. De vackra färgerna blir till svart och vitt, en grå skala. Förstelnat och förstenat.
Minnen, det är snart allt jag har kvar av dig min trogna vän, min för alltid älskade Melvin.
Just nu är jag nere i ett Shrekträsk. ingenting går bra alls längre. Skolan skiter sig, jag fick köpa mig en ny tandställning, eftersom jag har försummat min första, detta kostar mig femhundrakronor, något somj jag inte har, för att jag inte haft min tandställning på tre dagar, ( tre månader), fy skäms på mig.
Jag finner mig själv sittandes på busshållsplatsen, snicksnackandes i telefon med Linnea tills jag inser att det
är verkligheten jag är i, börjar lipa så även hon gör det. Nej jag skulle stanat i sängen idag med.
Solen skiner och mitt liv är på väg utför.
Vad gör man när ens bästa vän är obotligt skadad och du står med hans liv i dina händer, snälla hjälp mig, hur tar man farväl av sin bästa vän? jag orkar inte. Till råga på allt så är min Hottentott också halt, tillsammans med Nisse. Nisse kommer jag troligtvis kunna sätta igång om knappt en vecka, men vad gör det när den jag håller mest kär inte kan räddas? Han har ont, Sandra, fatta fatta fatta!!
Jag känner mig grå, som ett tomt skal med ett hjärta som spricker innifrån, smärtan är outhärdlig, som att någon pickar med en vass nål så det lilla hållet blir allt djupare och bildar sprickor som sprider sig ut till hjärtats yttersta kanter och sedan brister. Det brister ut i tusentals små bitar. Det enda som finns kvar av mig just nu är ett skal. Ett tomt grått skal.
Vad ska jag göra när känslorna är så starka, jag vill inte bryta bandet, vad ska jag göra när jag inte kan förklara, när ingen kan förstå. Vad jag än försöker säga så blir det fel, jag stakar mig har det inte ens på tungspetsen. Orden bara gror. De gnager långt bak i huvudet, det gör ont.
Minnen och vackra bilder susar genom min tomma skalle. Utan honom skulle jag aldrig vara den jag är idag. Varför just du min kära vän. Bilder från tävlingar, magkänslor jag aldrig trodde jag skulle kunna känna, nu gör det bara ont. jag ser hur de vackert gröna ängarna blir allt gråare. De vackra färgerna blir till svart och vitt, en grå skala. Förstelnat och förstenat.
Minnen, det är snart allt jag har kvar av dig min trogna vän, min för alltid älskade Melvin.
Kommentarer
Trackback
