Livets marsh

Marsh framåt i skritt. Det är så det låter nu.
Kanske kommer jag att orka vidhålla bloggandet igen, det var längesedan, det vet jag. Varför jag skriver nu? det vet jag inte. Jag har aldrig varit någon som skriver dagbok så varför igentligen blogga, skriver jag ens för mig själv?

Jag är förvirrad. Alla ord rusar bara som ett sus och brus i huvudet på mig. Jag kommer inte fixa det här.

Sandra Gustafsson är stor nu.

Första dagen på jobbet. 11 kids i en arena där alla kan själv och inte behöver mamma och pappa. Alla flyger som popcorn. Allt bara snurrar runt runt runt. Gå runt.

Tre lektioner, massa data, papper och nya människor. Nya fyrbeningar. Hur ska jag hinna med mina egna hästar? Bästa vän sökes! Stackars Hot, helt ensam. Och sedan har jag alla mina egna elever. Och det viktigaste av allt, Christoffer. Måtte allt bara lösa sig!! Glömde nästan en sak. Jag ska tillbaka till skolan på torsdag eller fredag. Jag måste nog ta ett sabbats år därifrån. Oh shit!

Snacka om att mams o paps inte kommer bli glada. Sandra är inte stor längre. Kommer jag någonsin orka med detta? Är det verkligen det här jag vill? Just nu önskar jag att jag hade ett skolschema i näven och visste att jag skulle ta bussen imorgon klockan 08.07 och börja skolan igen.

Bye bye till det sociala! Jag hade mitt i somras. Längtar efter en mysig hemmakväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0