Irrevirrepanna
Jag har lyckats igen, att sova i en och samma ställning hela natten. Jag är inte utvilad, men jag fick sova länge. Och det var mysigt! Känslan av att vara och umgås med någon som bryr sig, utan att vara i behov av att veta allt om allt och alla, utan en som faktiskt känner mig sedan barnsben, den känslan går inte att beskriva. Det är bara ett lugn, en trygghet, en overklig verklighet.
Jag skuttade runt på stan och fixade mig en mascara, älskar min mascara! Den är bäst, eller hur Lina?! Sedan skuttade jag glatt vidare och kikade efter juklapp till pappsen, men han får nog glömma det där med juklappar för det finns definitivt inget kul att ge farsgubben. Synd att man brände den bästa av de bästa ideer redan förra året. Åtta DVD filmer fick han. Han blev glad. Man kanske ska göra en favorit i repris, då får dessutom jag massa nya filmer att titta på.. Ingen dum idé.
Efter det så kutade jag bort till Doft och Kladd butiken för att göra ett misslyckat försök att få tag på det godaste av de godaste en tjej bara måste ha. Men ingen lycka där, det fanns bara testen kvar, lika så i de andra fem butikerna i Göteborg, Djävla skitstad.
Sitter på tåget och låter ögonen vandra ut genom fönstret, himlen är grå. Trist och grå, och det är snart jul. Hur hade Gud tänkt att man skulle få julstämning om det är fyra plusgrader och GRÅTT ute? Träd träd träd träd träd, bil bil bil bil lampa lampa lampa streck streck streck streck. Det passerar inte mycket roliga saker när man åker tåg. "Nästa Anneberg". Jag blir avbruten i mitt intensiva tänkande. Snart framme.
Står o stampar i väntan på att dörrarna ska öppnas, det pyser och ut knör jag, jag ska ut först, hallå märker ni inte att jag försöker komma ut här gubbar o tanter? Vänta på eran tur, ni är ändå långsammast så ni kan sitta kvar så länge, ta en tur tillbaka till Göteborg kanske, det hade väl varit mysigt? Jasså inte det nej.
Sicksackar mellan folkmassorna, träffar en vän som jag inte alls klassar som vän, hon är bara en sån där tjej man ska tycka synd om även fast hon numera verkar vara lite mer åt det märkvärdiga hållet, men jag kan läsa henne.
Framme vid snurr-dörren blir man stoppad, en mamma med barnvagn, flytta på dig!, (Snurr-dörr, vad heter det nu igen?!) vem kom föresten på finessen med dörrar som snurrar, helt onödigt det gör ju bara att man inte kan skynda sig. Idiot!
Springer i korridoren i riktning mot rulltrappan, sneddar av till vänster och där, precis där, där ligger det, i strålkastar ljuset. Jag sträcker mig emellan två inte helt så smala tjejer som står o plutar med sina läppar "kööööööp mig, köööööp mig". Jag har det, jag har verkligen det sista av de sista exemplaren i handen, höjer det mot skyn och utropar ett halleluli-istiskt "YES!!! "
Serievarning!
Jag betalar och ser allmänt glad ut, med ett sådant där löjligt leende på läpparna. Därefter spenderar jag resterande 20 minuter med att knalla in till Ann Tricot's syster Gina och fixa mig en snygg outfit inför Torsdag, på torsdag kommer inget att gå fel, speciellt inte med mitt nya, fina rödskimriga läppglans i fickan!
