På två minuter
Jag har mindre än två minuter på mig att skriva ett intressant, sofistikerat och trovärdigt inlägg, innen bloggen hamnar som morgondagen. Å andra sidan kan jag i så fall lägga upp dagens om morgondagen. Det hade också varit något, att för en gångs skull vara ute i god tid, det är annars inte minstarka sida. Som idag när vi skulle (1 minut kvar) åka in till Kungsbacka och mysa, vi hade bokat bord och skulle åka sju, nej kvart i sju, eller innan sju. Pappa står i duschen 18.48. Grattis Åmål, nu har Dressman öppnat.
Lillasyster skriker lite och vi får svaret "Ja men vi skulle ju åka innan sju". Vi skulle åkt för fem minuter sedan. Pappa kommer ut iklädd, det mesta utom jeans, hemskt hemskt. "Jag har fyra minuter på mig".
Mamma får aggro. Bara för att man ska åka innan sju betyder det inte att vi ska åka 18.59.30
Men där är familjen Gustafsson i ett nötskal. Vi rullar av gårdsplanen 19.07.
Maten var god, hejja vitlöksbomben! Filmen, mja. Det var bra, lite för lång, lite för seg, men den var bra. Arn, en svensk film. Det var jättekonstigt att se en film på svenska, eller mesta delen var på svenska, lite engelska och sedan var det något annat tomtespråk med.
Stämningen i biosalongen var annorlunda. Jag tror det har at göra med det svenska språket i filmen. Att komma dit, reklamen rullar, popcorn äts, det släcks ner, folket tystnar, filmen börjar rulla och precis där, där ska de första replikerna komma. Och det gör de, men på svenska, vi har ett otroligt fult språk.
Klockan är 00.07. Mamma står som en hök.
Lillasyster skriker lite och vi får svaret "Ja men vi skulle ju åka innan sju". Vi skulle åkt för fem minuter sedan. Pappa kommer ut iklädd, det mesta utom jeans, hemskt hemskt. "Jag har fyra minuter på mig".
Mamma får aggro. Bara för att man ska åka innan sju betyder det inte att vi ska åka 18.59.30
Men där är familjen Gustafsson i ett nötskal. Vi rullar av gårdsplanen 19.07.
Maten var god, hejja vitlöksbomben! Filmen, mja. Det var bra, lite för lång, lite för seg, men den var bra. Arn, en svensk film. Det var jättekonstigt att se en film på svenska, eller mesta delen var på svenska, lite engelska och sedan var det något annat tomtespråk med.
Stämningen i biosalongen var annorlunda. Jag tror det har at göra med det svenska språket i filmen. Att komma dit, reklamen rullar, popcorn äts, det släcks ner, folket tystnar, filmen börjar rulla och precis där, där ska de första replikerna komma. Och det gör de, men på svenska, vi har ett otroligt fult språk.
Klockan är 00.07. Mamma står som en hök.
Kommentarer
Trackback
