Vad hände?
När man var liten så vågade man både peka och fråga om precis allt och alla. När du pekade fick du tillrättavisningen om att det var fult, men du fick ditt svar på frågan och du var nöjd för stunden tills nästa världsliga fråga dök upp, och åter igen fick så fick du ett svar. Hur sanningsenligt svaret var visste du inte eftersom du trodde att alla som var större än dig själv hade alla rätta svar på dina frågor.
Vad hände sedan? Nu är det ingen som har alla svaren på mina frågor, inte heller vågar jag ställa frågorna på samma sätt, inte pekar jag på killen i randig skjorta borta i hörnet på Ica och frågar "Du där?! Varför är himlen blå och grå och inte röd och grön?"
Jag tror inte heller att jag hade fått ett svar, bara en blick som utsänder "Sök plats på psyket kvinna"
Åter igen är man inne i sina filosofiska banor, Peter hade varit stolt, tänk vad han öppnade portarna i mitt liv, lärde mig tänka i andra banor. Han är inte dum han, inte alls fakitskt. Precis sådär lagom filosofisk som en filosofilärare borde vara. Det är bra.
Det är mycket som är bra just nu, just idag, just igår.
Jag ska jobba, det känns inte alls ansträngande, kanske för att gårdagen var så lättsam, kanske för att jag har pratat i telefon halva dagen och insett vilka goa tjejkompisar jag har.
Det är min telefon och jag just nu, jag ska bara fixa så kameran fungerar, och ett minneskort till lillen också, det verkar som att det får bli ett besök i telefonaffären igen.
En heldag eller åtminstonne en halvdag med moster nästa vecka, kanske, om hon lyckas slita sig från rätten, en liten stund, så kanske vi hinner med en julfika i alla fall, och ett varv på stan, om jag har tur. Det hade varit mysigt.
Precis så mysigt som i måndags när jag satt på Franks med en kopp med varmchoklad och läste Metro klockan öppningsdags och bara njöt, av stillheten, ensamheten, lugnet och rasslet från espressomaskinen.
Jag är inte redo för december, inte alls faktiskt. Det är snart jul, nedräkningen har börjat, för längesedan. Jag är inte redo.
Vad hände sedan? Nu är det ingen som har alla svaren på mina frågor, inte heller vågar jag ställa frågorna på samma sätt, inte pekar jag på killen i randig skjorta borta i hörnet på Ica och frågar "Du där?! Varför är himlen blå och grå och inte röd och grön?"
Jag tror inte heller att jag hade fått ett svar, bara en blick som utsänder "Sök plats på psyket kvinna"
Åter igen är man inne i sina filosofiska banor, Peter hade varit stolt, tänk vad han öppnade portarna i mitt liv, lärde mig tänka i andra banor. Han är inte dum han, inte alls fakitskt. Precis sådär lagom filosofisk som en filosofilärare borde vara. Det är bra.
Det är mycket som är bra just nu, just idag, just igår.
Jag ska jobba, det känns inte alls ansträngande, kanske för att gårdagen var så lättsam, kanske för att jag har pratat i telefon halva dagen och insett vilka goa tjejkompisar jag har.
Det är min telefon och jag just nu, jag ska bara fixa så kameran fungerar, och ett minneskort till lillen också, det verkar som att det får bli ett besök i telefonaffären igen.
En heldag eller åtminstonne en halvdag med moster nästa vecka, kanske, om hon lyckas slita sig från rätten, en liten stund, så kanske vi hinner med en julfika i alla fall, och ett varv på stan, om jag har tur. Det hade varit mysigt.
Precis så mysigt som i måndags när jag satt på Franks med en kopp med varmchoklad och läste Metro klockan öppningsdags och bara njöt, av stillheten, ensamheten, lugnet och rasslet från espressomaskinen.
Jag är inte redo för december, inte alls faktiskt. Det är snart jul, nedräkningen har börjat, för längesedan. Jag är inte redo.
Kommentarer
Trackback
