Sandrewmethronome

Imorgon så blir allt som förr igen! som när vi gick i skolan och hängde på sticky till sent!
Hände inte så ofta men desto bättre när det hände!

Imorgon Linnea så är vår duo fullbordad igen!
Alldeles för lång tid sedan vi sågs!


Imorgon ska jag också återse det vackraste av de vackraste manliga ansikterna! Saknar.

Idag har jag lagt tryckförband, och det var inte mitt hjärta som sprutade blod. Utan en av ponnierna i stallet som behövde räddas.

Jag är imponerad över hur mycket man vågar när det verkligen gäller. Det sprutade verkligen. Blod över allt, vad gör man? 112? nej det var ju en häst.

Jag är skakis, helt jävla skakis.

Jag har hittat ett nytt band jag kommer lyssna sönder inom en snar framtid.
Dreamland, Fade away spelas varje kväll.
Skönt att hitta en låt, ett band, en musikstil som inte påminner om de tre åren som passerat. Allt annat gör ju det, på gott och ont, det är det goda som gör ont.

Jag saknar.

Sist jag skrev här lovade jag mig själv att jag skulle bli bästis med min blogg, det är jag inte.
Jag är faktiskt inte bästis med någon.
Jag vet inte vart jag har de där personerna som säger att det alltid finns där nära till hands.

Jag har mig själv, faktiskt, jag har hittat tillbaka till mig själv, jag har kommit på  mig själv med att blunda för allt som är jobbigt och står i min väg, nu löser jag det.

Jag tänker hela tiden på dig, på hur vi kunde ha gjort allting bättre, om vi ansträngt oss lite mer för varandra.
Jag tittar jämt på klockan, jag hinner faktiskt med nästa kvart över buss, hem till dig. Kanke om du bara fick se mig igen så skulle allt bli bra, ett leende, ett skratt, ett kärleksrus.

Jag försöker verkligen ha roligt, umgås och bara leva, det gör jag, men det är inte samma lycka när man ska hem och man inte har en varm famn att krypa upp i, när inte du finns där för att mysa, kyssas och bara älska varandra.
Jag saknar det.

Jag har underbara tjejkompisar, och så många fler nu än vad jag haft. Jag var avundsjuk på dig för att du hade så kul med dina killkompisar, förlåt mig, jag önskar att vi kunde bli en del av varandra, en del av varandras vänskapskretsar.

Något inom mig säger mig faktiskt att det skulle gå, om jag kan lita på dig.
Jag önskar och vill inget hellre, bara vi kunde prata med varandra.
Jag önskar att det var du och jag som delade  täcket klockan fem en fredagsmorgon, för utan dig är täcket inte varmt.

Vad är en jul utan dig? vad är en nyår utan dig? Vad är en vanlig tisdag utan dig? Vad är mitt liv utan dig?
Det saknas en stor pusselbit, och det är den stora kärleken.



Finare tillsammans kan ingen vara. Jag saknar verkligen.

Jag avskyr tekniska prylar. Ingenting fungerar som det ska.
Skrev precis ett inlägg räkt från hjärtat, skulle lägga upp det och "internet explorer har tillstött problem". Min mobil är stulen och jag har inte fixat internet till min dator.
Hur ska jag klara mig utan min älskade, arbetsskadade pojke?! jag klarar mig faktiskt inte.

Jag har insett hur många goa tjejkompisar jag har, jag har också insett hur viktigt det är att umgås med dem. Jag är verkligen ledsen för att jag trängde dig inför dina vänner.
Jag önskar verkligen att vi kunde umgås så som vi gjorde för ett år sedan. Jag vill att vi alla ska kunna ha roligt, var och en och alla tillsammans.

Det är i din famn jag vill somna, och det är också där jag vill vakna upp på morgonen med mitt dåliga morgonhumör.

Jag älskar dig, jag saknar dig.

Jag ser på klockan varje kväll, och inser också att jag hinner med nästa kvart-över buss, Om han bara får se m ig igen, ett leende, en kram, en tår, ett kärleksrus, så känner han precis som jag.

Bussen går om tio minuter.