Sandrewmethronome

Det är väl helt otroligt vad man kan ställa till med saker.
Lina och jag, den nya duon. Ingen bra kombination. Men kul har vi, inte minst dagen efter.

Tiden gick fort igår, utan att klockan blev mycket, det var det andra som det blev mycket av.

Tydligen enligt mig själv hade jag en massa skabbiga dregg efter mig, stackars snygg-Anton måste rädda mig.

Det är svårt att återberätta hela det här scinariot, men jag har garanaterat gjort bort mig för resten av livet.
Jag skulle definitivt tagit chansen jag hade, men den är borta nu, förbi, passé, gone.

Ett gyllene läge och jag sabbade det, eller trodde att jag kanske kanske kunde dra ut på det. Och det var där jag hamnade i min envishet, på soffan, i boxertrosor och line, utan filt. Det var bara jag och min alldeles egna speciella röda varma goa jacka.
Ihoprullad låg jag där, drömde mig bort efter en varm och go säng, kunna krypa upp i en varm famn och bara känna sig omtyckt, men nej. Det var bara soffan och jag.

"Om jag ens ska röra vid en kille ska han fanimej krypa först!"