Sandrewmethronome

Vad underbart det är att bara försvinna till en värld där allt är enkelt.
Tyvärr vet jag inte vart den finns.
Tack mina goa vänner för ert stöd!

Jag trodde inte att man ljög för varandra efter tre års tid tillsammans, men jag hade fel.
Det värsta är inte det som hände, utan den lögnen jag fick leva i. Att ens misstanke visade sig vara verklighet. Hur kunde det bli så här?
Jag är inte över det som hänt, men jag känner heller inte någon stor sorg, bara en mycket stark smärta. Som om du slet mitt hjärta ur bröstet på mig och lämnade mig för att sakta tyna bort. Behanda mig som luft och det vi haft som att det inte ens existerat.

Jag har gått runt i min egna lilla bubbla, ända fram tills i lördags, och jag tackar för den dagen. Jag tackar för alla klocka ord som sagts fram tills dess, men hur mycket vänlighet man än får höra, så finns det ingen som kan ta ifrån mig känslorna jag har inombords.

Jag fick höra en otroligt viktig mening, den ringer hela tiden i mitt huvud, den hjälper mig att faktiskt fortsätta leva, att faktiskt börja äta igen, att börja umgås med människor.

Du fick jobba och bygga upp ett fortroende, jag litade inte på dig i början, du hade gjort det mot dina tjejer så många gånger, men du vann mitt förtroende och jag vågade lita på dig. Du sårade du mig på det värsta tänkbara sätt du någonsin kunnat göra. Jag har tagit dina glåpord, jag har accepterat att du varit sur, men jag har aldrig kallat dig för dumma saker.
Jag älskade dig för den jag trodde du var.