En andra utgång
Känner att jag ligger efter.
Sitter just nu i ren protest famför datorn eftersom jag inte fick gå o lägga mig igen, jag har insett fakta ochmåste köpa mig en ny mobil. Nej jag har inte tappat bort den gamla men just nu får jag, ungefär en gång i halvtimmen ett sms om att jag har "ett nytt röstmeddelande". Känns som att den fungerar som den ska.
I lördags var det utgång, Jag o Linus, men det blev några till, si så där elva stycken till. Det var jag Linus o alla Daniels nära o kära, Men vart var grannen då? Jo hemma.
Gänget o jag knödde oss in på Linneterrassen, jag fann en ny vän, Rickard, han och jag satt kvar längst och sedan begav vi oss bort till Nef för att ställa oss i den hundrakilometerlånga kön, och antog att alla andra redan kommit in. Efter en halvtimmes köande slår vi våra v'änner en signal, inseer att dem är på BK. Grattis. Vi tröttnar och traskar vidare till Sticky. Det är 20 på sticky, alla var över gränsen utom jag. Jag går in först med ett leende från den kvinnliga vakten. Sedan kommer jag på den brighta idén att ringa Sångaren, han var på hemgång, och helt plötsligt satt jag i en svart taxibil med tre hårdrockare. Läskigt. Tillbingade en timme hos Mr. Jake, snodde en ring och åkte sedan hem för att finna min inte allt för nyktra kille.
Diskuterar i bilen med Frida att jag inte vet vad grannen hållt på med under natten eftersom jag fått ett och annat mycket förvrängt sms. Snubblar över ett par väldigt dåligt placerade skor och håller på att lägga mig raklång, inser i samma stund att det hade varit bra att gå ut med Tessie en sväng.
Ställer mig och tittar in i hennes sjukhage, något svårt att tyda vart hunder är i mörkret. Till min förvåning finner jag ett par strumpor där, och i strumporna finns även ett par fötter. Min granne börjar ta form.
Alltså där, liggandes i fosterställning, i sällskap med en stor hund, på en yta av 1x1 m ligger han, avdäckad.
Ett under att han ens hitatt nyckeln in till huset.
Jag får efter cirka tio minuter oche tt telefonsamtal senare väckt honom. Han vinglar upp, snubblar ut från den lilla hagen och in på toaletten och kräks.Gosigt, verkligen. Sedan snubblar han tillbaka ut i köket, frågar vart hans glas med Asti är strax innan benen viks och han ligger åter igen på golvet.
Jag med mina klena armar bär in pojken i sängen, klär av honom. Han somnar fortare än att jag hinner blika. Så kul blev det med allt utlovat m ys man skulle få när man kom hem. Klockan var nu sex på morgonen.
Sitter just nu i ren protest famför datorn eftersom jag inte fick gå o lägga mig igen, jag har insett fakta ochmåste köpa mig en ny mobil. Nej jag har inte tappat bort den gamla men just nu får jag, ungefär en gång i halvtimmen ett sms om att jag har "ett nytt röstmeddelande". Känns som att den fungerar som den ska.
I lördags var det utgång, Jag o Linus, men det blev några till, si så där elva stycken till. Det var jag Linus o alla Daniels nära o kära, Men vart var grannen då? Jo hemma.
Gänget o jag knödde oss in på Linneterrassen, jag fann en ny vän, Rickard, han och jag satt kvar längst och sedan begav vi oss bort till Nef för att ställa oss i den hundrakilometerlånga kön, och antog att alla andra redan kommit in. Efter en halvtimmes köande slår vi våra v'änner en signal, inseer att dem är på BK. Grattis. Vi tröttnar och traskar vidare till Sticky. Det är 20 på sticky, alla var över gränsen utom jag. Jag går in först med ett leende från den kvinnliga vakten. Sedan kommer jag på den brighta idén att ringa Sångaren, han var på hemgång, och helt plötsligt satt jag i en svart taxibil med tre hårdrockare. Läskigt. Tillbingade en timme hos Mr. Jake, snodde en ring och åkte sedan hem för att finna min inte allt för nyktra kille.
Diskuterar i bilen med Frida att jag inte vet vad grannen hållt på med under natten eftersom jag fått ett och annat mycket förvrängt sms. Snubblar över ett par väldigt dåligt placerade skor och håller på att lägga mig raklång, inser i samma stund att det hade varit bra att gå ut med Tessie en sväng.
Ställer mig och tittar in i hennes sjukhage, något svårt att tyda vart hunder är i mörkret. Till min förvåning finner jag ett par strumpor där, och i strumporna finns även ett par fötter. Min granne börjar ta form.
Alltså där, liggandes i fosterställning, i sällskap med en stor hund, på en yta av 1x1 m ligger han, avdäckad.
Ett under att han ens hitatt nyckeln in till huset.
Jag får efter cirka tio minuter oche tt telefonsamtal senare väckt honom. Han vinglar upp, snubblar ut från den lilla hagen och in på toaletten och kräks.Gosigt, verkligen. Sedan snubblar han tillbaka ut i köket, frågar vart hans glas med Asti är strax innan benen viks och han ligger åter igen på golvet.
Jag med mina klena armar bär in pojken i sängen, klär av honom. Han somnar fortare än att jag hinner blika. Så kul blev det med allt utlovat m ys man skulle få när man kom hem. Klockan var nu sex på morgonen.
Kommentarer
Trackback
