Rubrik
Åter på jobbet, inser att det faktiskt är här jag hinner skriva lite, det är här jag sitter för att klaga på allt och alla runt omkring mig. För det är väl så de flesta gör med sin blogg, de skriver ner det som är jobbigt, tråkigt och de ting som stör dem. Varför?
Jag tror det har att göra med att man som människa och individ hellre pratar om det som är roligt, men kniper käft om det som stör en, för annars så får du stämpeln "snackar skit".
Jag tänkte jag skulle berätta för er om hur irriterande det är när ens arbetskamrater inte kan tala om att jag som i alla andra onsdagars fall stressar ihjäl mig för att hinna i tid, hade kunnat ta det lugnt och komma vid tre istället, men ack nej. Istället kommer Sandra hit, stressad och aningen irriterad men redo att sätta fart. Vad får jag göra? Inte gå o bädda ner sig en timme i en varm och go säng med sällskap i alla fall.
Hopp och stopp, nog med tråkigheter.
Jag har ljuspunkter i mitt liv, många sådana.
Jag känner att säsongen börjar närma sig, jag har faktiskt planerat en del tävlingar, både hopp, dressyr och fält. Jag tänkte blandannat börja säsongen med en liten tävling på klubben för att sedan avancera och ta mig vatten över huvudet och hoppa en elittävling i slutet på månaden. Jag har fortfarande ångerrätt.
Fälttävlanssäsongen tar sin start i Tyskland om allt går som jag vill. Och innan dess hade det varit skönt med ett litet körkort, si så där lagom till min kalasdag och avresedag för Tyskland.
Jag måste bara få vara så, låt mig citera grannen, pusisigulligull och tala om att jag faktiskt är lit elyckllig igen, jag upplever ett otroligt lyckorus, som att ta en värktablett som lindrar smärtan efter en skada, ett rus som inte bedövar utan snarare förhöjer livslusten till det dubbla. Jag känner mig omtyckt, jag är en bra tjej, det är jag.
Jag tror det har att göra med att man som människa och individ hellre pratar om det som är roligt, men kniper käft om det som stör en, för annars så får du stämpeln "snackar skit".
Jag tänkte jag skulle berätta för er om hur irriterande det är när ens arbetskamrater inte kan tala om att jag som i alla andra onsdagars fall stressar ihjäl mig för att hinna i tid, hade kunnat ta det lugnt och komma vid tre istället, men ack nej. Istället kommer Sandra hit, stressad och aningen irriterad men redo att sätta fart. Vad får jag göra? Inte gå o bädda ner sig en timme i en varm och go säng med sällskap i alla fall.
Hopp och stopp, nog med tråkigheter.
Jag har ljuspunkter i mitt liv, många sådana.
Jag känner att säsongen börjar närma sig, jag har faktiskt planerat en del tävlingar, både hopp, dressyr och fält. Jag tänkte blandannat börja säsongen med en liten tävling på klubben för att sedan avancera och ta mig vatten över huvudet och hoppa en elittävling i slutet på månaden. Jag har fortfarande ångerrätt.
Fälttävlanssäsongen tar sin start i Tyskland om allt går som jag vill. Och innan dess hade det varit skönt med ett litet körkort, si så där lagom till min kalasdag och avresedag för Tyskland.
Jag måste bara få vara så, låt mig citera grannen, pusisigulligull och tala om att jag faktiskt är lit elyckllig igen, jag upplever ett otroligt lyckorus, som att ta en värktablett som lindrar smärtan efter en skada, ett rus som inte bedövar utan snarare förhöjer livslusten till det dubbla. Jag känner mig omtyckt, jag är en bra tjej, det är jag.
Kommentarer
Trackback
