Tidsoptimist
Som i vanlig ordning är jag världens största tidsoptimist. Bra kan väl det vara, men för sjutton.
Hem kom jag efter jobbet och en flytur med Flygande Molnet, ett om inte bra passande namn på ponnyskrutten. Skämt å sido så måste detta vara den finaste ponnyn på i hela ridskoledjungeln.
Efter ett antal skumma sms från pojken så trillar jag hem, långt ifrån den tid jag sagt från början.
Att rida Hot kunde jag glömma eftersom belysningen stängs av klockan 22 och det var då någon gång jag snubblande över tröskeln till mitt hus.
Blanda mat? vad är det? Jahaja, du menar det jag gör varje dag.
Just det, ut igen, blanda mat, mata hästarna, gå med hunden, försöka skynda sig ner till grannen för att hinna dit innan han misstänker alla andra hundra saker jag gjort innan jag kom ner. "Kom ner direkt" - Javisst.
Så när jag äntligen klampar på i stugan ställer han sig nöjt och tittar in i ugnen. Han frågar lite mindre artig och mer beodrande om jag fortfarande var hungrig. Jovisst var jag det, som alltid.
Man kan undra vad pojken har lagat för mat, och i ugnen dessutom, Jo, där inne, på eftervärme ligger två gyllene pizzor. Så nämner han med sina brunglittriga ögon att han läste min blogg och ville ge min hemska dag ett bra slut. Han är faktiskt underbar!
Tack.
Hem kom jag efter jobbet och en flytur med Flygande Molnet, ett om inte bra passande namn på ponnyskrutten. Skämt å sido så måste detta vara den finaste ponnyn på i hela ridskoledjungeln.
Efter ett antal skumma sms från pojken så trillar jag hem, långt ifrån den tid jag sagt från början.
Att rida Hot kunde jag glömma eftersom belysningen stängs av klockan 22 och det var då någon gång jag snubblande över tröskeln till mitt hus.
Blanda mat? vad är det? Jahaja, du menar det jag gör varje dag.
Just det, ut igen, blanda mat, mata hästarna, gå med hunden, försöka skynda sig ner till grannen för att hinna dit innan han misstänker alla andra hundra saker jag gjort innan jag kom ner. "Kom ner direkt" - Javisst.
Så när jag äntligen klampar på i stugan ställer han sig nöjt och tittar in i ugnen. Han frågar lite mindre artig och mer beodrande om jag fortfarande var hungrig. Jovisst var jag det, som alltid.
Man kan undra vad pojken har lagat för mat, och i ugnen dessutom, Jo, där inne, på eftervärme ligger två gyllene pizzor. Så nämner han med sina brunglittriga ögon att han läste min blogg och ville ge min hemska dag ett bra slut. Han är faktiskt underbar!
Tack.
Kommentarer
Trackback
