Sandrewmethronome

Som i vanlig ordning.

Jag tror jag börjar få den där bubblande känslan av att tycka om någon. Läskigt.

Han är sådär intressant, precis som du Linnea. Finns alltid saker att prata om.
Han kan le och skratta.
Han är cool.

Många av er har redan fattat, med tanke på att jag så smått försvunnit. Anna skällde på mig idag, men hon är inte mycket bättre hon, det är hon och han den där killen bakom baren på Rumpan.. Linnea kilar stadigt, och Lina, ja.. DU jobbar. Kors.

Det händer mycket runt omkring just nu.
Kanske just därför jag itne funnit mig i att sätta mig här och skriva. Som att skriva dagbok, jag kommer in i det under en vecka ungefär men sedan glömmer jag, ögonen hinner stänga sig innan jag hinner fram till sängen och tända sänglampan.

Mitt liv är på topp. Tävlingarna går bra, jobbet rullar och jag är omtyckt. Sedan har jag träffat en person som får allt här i världen att verka positivt. En kille som inte klagar, slöar eller är tråkig. Jag märker på mig själv att jag ser saker i vardagen på ett sätt jag inte gjort förut. Hela världen går inte under för att syrran gnäller, eller mamma tjatar. Fine, ta skiten men gå vidare. Låt alla problem rinna av som vattnet rinner av dig efter det att du duschat, du kanske är fuktig en stund, men faktiskt, tro mig, du torkar, ganska snabbt. Så på med ett leende, för jag har, framför allt udner söndagen, lärt mig att le, vad som än sker, så är ett leende alltid en bra bit på vägen.