Åter igen på jobbet.

Det är här jag sitter, har ca femton minuter över innan barnen kommer och skriker och gapar på mig; "Fröken, jag vill inte ha den hästen, jag tycker inte om den hästen, vad ska vi göra idag, Fröken?"
- Varför skaffar man sig barn? Tänk att behöva höra de där frågorna varje dag, "Mamma, vad blir det för mat, Pappa varför är himlen blå, varför har den gubben en sådan ful hatt på sig?"

Jag och min fina Fagerholmska var på roadtrip till Ullared igår, vi fick ventilerat allt, livet, kungsbacka, hästar, killar och absolut ingenting alls. Vi tog en mycket exotisk lunch på ett fint ställe i varberg innan det blev plattan i botten på väg hem, jag till jobbet, och hon ut i skogen för att installera sig i ett stall.

Jag eller rättare sagt vi fick shoppat en hel del, mest jag, i vanlig ordning.
Det blev en hel uppsättning med prylar till lägenheten, jag flyttar ju om ca två veckor till Kungsbacka och bli granne med den större Mr. Rau.

Spännande det där, kanske ska ta o baka en kaka, knacka på dörren och presentera mig som deras nya granne, och på så vis få se hur stor lilla Ville har blivit. Roligt.

Berättade jag om helgens bravader? I fredags blev det ett efterlängtat återbesök till Kungsbacka där jag och Fagerholmskan blev mycket uppskattade.. I alla fall av de flesta.
Jag insåg även att mycket var sig likt och att både hon och jag drog på oss det gamla jaget vi hade förr och levde oss tillbaka, vi mindes, vi drack, vi dansade och sjöng. Underbart kul! Och att födelsedagsbarnet ägnade så mycket tid med oss var grymt roande.

På lördagen blev det även då Kungsbacka efter det att jag och mina kusiner, läs min mammas kusiner, avnjutit god middag och dryck för att fira 90åringen i släkten. Pojkarna följde inte med utan istället bestämdes nästa helg och jag, i sällskap med lillasyster traskade iväg till min och Halvans lya för att joina henne och hennes Maxi-töntar =)

Det blev en Tequila shot och en snabbrepris flimrade förbi mig, då jag i sällskap av en stor och svart en satt och söp en julafton at Jackys för ett par år sedan.
Det är minnen det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0