Sandrewmethronome

Det känns underligt,  inte längre är det jag, min eller mitt, nu är det vi.
 V-I som i Vi, oss och vårt. Konstigt.
Han är fin den där Milen, snäll, omtänksam och underbar. Egentligen precis så där bra som en kille ska vara, men jag lurar fortfarande på vad den felande länken är. Jag ligger och lurar i det uttorkade gräset på savannen, kamouflerad, smälter in i naturen och när han minst anar det, DÅ ska jag hoppa fram och hugga tag i bytet. Jag ska peka på honom och utlåta ett;  AHA! Där fick jag dig.
Eller så får jag ta mitt förnuft tillfånga och inse att det finns sådana där bra människor i alla fall.
Pappa gillar honom, och mamma med. Börjar bli lite orolig, snart kommer han säkert gå där, iklädd grön ladugårdsoverall med lantmanna keps och gröna tretornstövlar, sexigt , slavandes under min mammas piska. Ord och inga visor.

Den här veckan blir en spännande vecka.
Den har redan börjat, kanske dock inte så spännande. Var på bio  med Annapannapankaka igår och såg Burn after Reading, vill du se något mindre spännande, lite torrt, som ett smaklöst vin som stramar i gomen, så är detta verkligen filmen för dig. Jag menar det!

På torsdag ska jag till halmstad och gå på utbildning, Talang i topp... Future Factory, here I come. Känn ironin i det hela...

På fredag blir det fest med personal och styrelse. Det kommer bli helt galet!
På lördag när man är sådär härligt fylld med ångest och mår riktigt dåligt, DÅ ska jag börja min flytt från landet in till den lilla byn Kungsbacka.

Och på söndag ska det shoppas garderop med Halvan på IKEA.