Sandrewmethronome

                                                                        Nordiskt lagguld Ypäjä 2006
          MELVIN
      28 April 1994
Adios-Heidy-Amethist



                                                      Falkenberg 2006

Vad hände? jag hade precis longerat, sett att min halta lotta var ännu mera halt än igårkväll, satt mig på bussen med syrran o styrt min kos mot Kba.. Inte för att så där mysa och gulla med min kära pojkvän som igentligen är så där go o fin.

Just nu är jag nere i ett Shrekträsk. ingenting går bra alls längre. Skolan skiter sig, jag fick köpa mig en ny tandställning, eftersom jag har försummat min första, detta kostar mig femhundrakronor, något somj jag inte har, för att jag inte haft min tandställning på tre dagar, ( tre månader), fy skäms på mig.

Jag finner mig själv sittandes på busshållsplatsen, snicksnackandes i telefon med Linnea tills jag inser att det
är verkligheten jag är i, börjar lipa så även hon gör det. Nej jag skulle stanat i sängen idag med.
Solen skiner och mitt liv är på väg utför.

Vad gör man när ens bästa vän är obotligt skadad och du står med hans liv i dina händer, snälla hjälp  mig, hur tar man farväl av sin bästa vän? jag orkar inte. Till råga på allt så är min Hottentott också halt, tillsammans med Nisse. Nisse kommer jag troligtvis kunna sätta igång om knappt en vecka, men vad gör det när den jag håller mest kär inte kan räddas? Han har ont, Sandra, fatta fatta fatta!!

Jag känner mig grå, som ett tomt skal med ett hjärta som spricker innifrån, smärtan är outhärdlig, som att någon pickar med en vass nål så det lilla hållet blir allt djupare och bildar sprickor som sprider sig ut till hjärtats yttersta kanter och sedan brister. Det brister ut i tusentals små bitar. Det enda som finns kvar av mig just nu är ett skal. Ett tomt grått skal.

Vad ska jag göra när känslorna är så starka, jag vill inte bryta bandet, vad ska jag göra när jag inte kan förklara, när ingen kan förstå. Vad jag än försöker säga så blir det fel, jag stakar mig har det inte ens på tungspetsen. Orden bara gror. De gnager långt bak i huvudet, det gör ont.

Minnen och vackra bilder susar genom min tomma skalle. Utan honom skulle jag aldrig vara den jag är idag. Varför just du min kära vän. Bilder från tävlingar, magkänslor jag aldrig trodde jag skulle kunna känna, nu gör det bara ont. jag ser hur de vackert gröna ängarna blir allt gråare. De vackra färgerna blir till svart och vitt, en grå skala. Förstelnat och förstenat.
Minnen, det är snart allt jag har kvar av dig min trogna vän, min för alltid älskade Melvin.

Jag är verkligen duktig! Idag är det en sån där bra dag som man bara har ibland.
Jag har skrivit ett nationellt svenska prov på 1.5h där vi egentligen hade fem timmar på oss, fem.
Jag skrev om att teknikens utveckling går på tok för fort fram att det gamla inte hänger med, tack älskling för infon. Skrev också om att mobilens utveckling har gått så fort att om samma utveckling hade skett inom vården så hade vi botat cancer och HIV för länge sedan.

Jag har, tror det eller ej, pluggat i två timmar och skickat in en "dagbok" till Arne som jag så vackert fuskat ihop. Sedan har jag mockat, och cycklat, ja det har jag, till lektionerna jag håller i Bångsbo, jag fick ungarna att svettas och  fick känslan av att jag själv tog ut mina aggritioner på dem iställer för på cykeln som inte rullade av sig själv, och som dessutom bara hade tre växlar varav trean var den enda som fungerade, kul när mer än halva vägen är uppför.

Shit the same, så rullade jag i godan ro ner för den hemskt långa backen som är betydligt härligare nedför och pricis när jag fått upp härlig fart så får jag syn på en liten stackars pojke i sjuårs åldern som ligger o kravlar i geggan med sin nya fina cykel. Rätt åt honom, bara för att han har en ny fin cykel med 12 växlar och inte tre. Bergis att alla fungerar också. Precis när jag susar förbi kommer mitt dåliga samvete. Stackars barn.  Jag stannar min cykel ställer den på stödet, sänger håret åt sidan och ler, behöver du hjälp? Ni som vet att jag har kort hår kan ju räkna ut att det där inte riktigt stämde.. men å andra sidan.
Jag hjälper pojken upp med cykeln och önskar honom lycka till, innan jag hoppar upp på min egna coola rostiga hoj och trampar hem, trampar, inte rullar, trampar.

Väl hemma med massa ont i låren efter allt cyklande står maten på bordet, sallad.. tack och hej.
Jag är en god människa innerst inne, det måste jag erkänna.


"Gör något! köp inte en ny mobil, ge blod istället." citerat av mig själv.

                     
KWPN.                                                            Melvins morfar Amethist

Sorgetid. Ni får ursäkta, jag kommer, jag ska försöka rycka upp mig ur mitt träsk, än är inte stunden inne. Liemannen står inte utanför dörren, än.

Släpandes och hasandes upp ur sängen, kollade mobilen, halv sex, ösregn och dåligt batteri. perfekt för en biltur till världens ände.

Väl ute i stallet, en kvart försenad, så tittar ett par mörka djupa och faktiskt glada ögon på mig. Han förstår, att äntligen händer det något kul, äntligen ska han ut o få galoppera, visa vad just han är bra på, slippa stå och glo i det mörkaste hörnet av stallet. Äntligen.

Samvetet följer efter mig, åter igen en resa till en klinik, inte samma, vilket gör att han hoppas ännu mera. Han har åkt den vägen många gånger, många gånger för att visa hur grymt snabb och tuff han är. Han är pigg och glad, det var längesedan. han buffar och knuffar, han är laddad till tusen. Vart är banan någon stans.

Han får stå i den trånga lilla boxen, en spilta med dörr. Han är tyst och lugn, men med förväntan. Men allt efter tiden som går, timme efter timme, så vissnar den blommande tussilagon. Hans tid är över.

MRI dags, mer och mer lugnande, han är så lugn att han nästan faller ihop. Kanske är det den värsta dagen i mitt liv, kanske den bästa. Ännu mera lugnande. Han får inte vakna till. Stanna tiden!

Bilderna ser bra ut, senan har läkt å du står still på fottena bra, men... Jag ser Let´s dance juryn framför mig, hånflinande och med Tony i spetsen. Men, hovbrosket har nästan slitits ut helt, det går kanske att fixa, men..
Men men men men men.. blabla..... Jag hör bara en massa sus i öronen, det flackar framför ögonen, svarta prickar, vadå MEN det är väl klart att han blir bra, vi klarar ju allt tillsammans. Vägra inse fakta.

Han är inte pigg och lycklig längre, bara ledsen drogad och kissenödig. Jag vill hem.

Inget eller ingen kan skilja på oss.

Jag såg en sån här idag:

Shire hingst, två meter hög, ca tre meter bred dessutom. Nice som fan. Den var riktigt stor, o jag  riktigt riktigt liten. Melvin med.

Jag tror faktiskt att detta har varit den värsta dagen i mitt liv. Att tillbringa hela dagen ute i en skog i väntan på att få svar på alla frågor, och sedan återvända hem, med fler frågor, och inga konkreta svar. Huvudvärk.
Vem vill sätta stopp för en sådan underbart snäll individ som Melvin, ge honom en chans! Ge mig styrka, ge mig ett hopp. Ett språng, ett avstamp ett terränghinder.






Fastnade för den här bilder, den har ingenting med mitt liv o göra, men den är annorlunda.

Kom på mig själv när jag höll på att däcka på bussen, inte för att jag var stupfull si så där kvart i nio på morgonen, utan för att jag var så där ruggigt trött. Så där trött som man är efter en super kul utekväll. Sömnlösheten kom inte alls efter lördagskvällen, jag tror den var riktigt försenad från fredagens afton.Igår skulle vi bara kolla på film.

Jag vaknade lagom då bussen lika gärna hade kunnat susa förbi min hållplats, vips trycka på knappen och samtidigt skrika, "Hallååååå, Jag skulle faktiskt av här" .. oskyldigt. Va, vem? jag? missa hållplatsen? nej då.
Tessie, lyckligast av alla att komma av bussen, nästan lika lycklig som att åka med den, kutade tre hundra varv runt mig innan jag ens hunnit passera genom tuneln. Orka med.

Om jag ändå kunnat skylla på att jag var bakis men nej, inte det heller,  jag drack tre cider under fem timmar igår. Dåligt. Redan då borde jag fattat att vi skulle stannat i lägenheten. Vi lekte istället alla följer Majk. Utom the big one, honom vågar ingen sätta emot. MAT.

Jag borde ha insett redan här och nu att kvällen liksom följande dag skulle bli skev, att jag inte skulle orka med. Mocka boxar rida häst linda ben mata hund äta mat blanda mat dricka juice kolla tv borsta häst gå promenad springa skogen städa rum sopa stall . . .

Och vad har jag hunnit med? inte mycket.
Min kära söta vän kom förbi, pricis sådär lagom när Toy o Tan rullade upp på gården med släpet på häng, jag har faktiskt orkat släpa mig iväg till manegen o rida lite, eller snarare åka häst. Men det var tack vare småtjejerna som tittade förbi, satte dem i arbete, -borsta hästarna!
Min kära söta vän såg ledsen ut.

Appropå dem, de som är små, de får ta hand om mitt stalljobb imorgon,det är domedagen. Min underbara Melvin o jag ska ta oss en resa till Malmö i Skeone, för o göra en MR.
Domedagen, slutet är nära.
"Ingen kickar feotboll sum han Zlaaatan Zlaaatan.. I love you Ich liebe dich..."  
Tur att jag föddes omusikalisk.

Chill out.




Nostalgi.
Min fina lilla fula ankunge.

Tänk att det verkligen är de där små detaljerna som ställer till med de där stora scenerna.
Att man kan bli så irriterad av små saker, som rökning, tonarter, människor med mera med flera.

En sjuk kväll. Kanske skulle stannat hemma så man fick sova ordentligt och kunde gjort svenska nat provet ordentligt. Måste ta tag i livet nu. Jag lovade stort och heligt att jag skulle förbli den där grymma tjejen, men saker och ting har rasat det  senaste. Mycket är mitt eget fel och jag får skylla mig själv.

Jag undrar vart den där goda fén är som bara kan svepa med sitt trollspö och vips så är allt som det ska vara, Önskar önskar önskar.

Det var mycket som var bra igår. Massa mys med pojkvännen. Det behövdes,  det blev lite too rough.
Det var mycket som sas igår, fast det bara är jag som kommer ihåg. Alkoholen tog de andra.
Jag tror att vi behöver försvinna ett tag, bara du och jag, bortanför verkligheten, och bara njuta. Förlåt Linnea, men den här gången får du inte vara med. Jag vet att du förstår.

Igentligen så älskar jag mitt liv. Jag har en underbar kille, en underbar vän, hästarna o min söta vovve, vad mer kan man önska sig? Vad är en bal på slottet...

Det senaste dygnet har verkligen varit upp och ner. Jag har tagit mig en riktig funderare.
Vad är meningen med mitt liv, vad vill jag bli när jag blir stor??

I natt har jag för första gången verkligen fattat vad kärlek och vänskap betyder. En sann vän får man ringa halv tre på natten och gråta för att ens kärlek är besviken på den usla flickvännen, som i det här fallet är jag.
Vem har jag blivit?

Jag har alltid varit den som tagit en dag i taget, played solo, vänta och se. Men plötsligt fick jag en massa krav på mig. Vad vill jag bli, vad ska jag göra sedan, hur har jag tänkt göra med jobb efter skolan, hur ska jag ha råd att leva som jag gör i dag? Jag vet inte. Inte än i alla fall. Just nu vet jag knappt vad vi har i skolan. Eller snarare jag har precis fått veta hur mycket det är dessa ytte pytte få veckor som är kvar. Jag blundar och hoppas på att jag står där i min vita klänning och coola studentmössa den 30 maj med flaggan i topp. sure dude.
Måste shoppa.

Tiden går så fort, bara idag hade jag tänkt vara så där hurtig och bra som jag vet att jag kan vara, jalla jalla med hästarna och sedan in o fixa med mitt UF företag som har gått i stöpet, o sen skriva lite reflektioner o jada jada jada.
Men nu sitter jag här i stället, och vad får jag ut av det? inte ett jävla smack, mer än att jag får ner saker och ting på pränt istället för att bara ha det i huvudet. Jag är usel på att tala om vad jag verkligen menar. Det blir alltid fel.
Det jag egentligen får ut av detta måste vara att jag kan susa runt i mitt eget huvud och leta efter ytterligare space att placera nya funderingar på. Jag behöver ett extra minneskort.

Det känns skönt att jag o kärleken fick pratat igår, i natt, eller jag lyssnade, efter en stunds frustration, närmare två timmar. Jag tror det blev bäst så. Jag mår verkligen dåligt över att vi glidit isär, inte för att jag tar kärleken för givet, bara det att jag känner mig så trygg där att jag har tagit på mig på tok för mycket med hästarna. Men det är där jag känner mig mest hemma, som fisken i handsken, o handen i vattnet. Jag glider, glider på en räkmacka genomo veckorna utan att det blir någon större förbättring. Men vi måste bättra oss, jag vill känna mig älskad, inte bara få höra det som är mindre bra, rent utav dåligt. Jag vill vara bra på något, något annat än bara hästar.

Jag kollade vår hemsida. Snart kommer det en ny häst till stallet. Linneas Quinnie. Om allt går som det ska förstås. Då ska Amanda antagligen skriva om  sin söta drömponny, "så ulligt", Q är en Ullig ponny... I alla fall så har jag legat s(t)ill i stimmet ett tag. Läste om min kära Hottiis, från 2005.. Det här hänt mycket sedan dess, dessutom så passade jag på att minnas min födelsedag som började med bilden nedan, inte konstigt att det gick som det gick heller. Tack alla för en oförglömlig födelsedag, det bästa någonsin, så där i efterhand, det jag kommer ihåg. Det jag vill minnas.

Bilder tillägnar jag dig Linnea, du o ja, som helan och halvan, påskkycklingen och påskharen.

Ingen mening me' fria
under veckan drar Sofia
hem till fyra barn och man utanför Kumla
Hon ska laga mat och duka
och ta vara på sin sjuka
man när han vart ut med grabbarna och rumla'
Pysslar om och lagar maten
det är alltid fullt på faten
det är bara att gå loss på isterbanden
Hon får sno och gno och städa ifrån måndag och till fredag
men när lördagkvällen kommer är det stopp
Då får familjen tugga rester
hon ska ut med sin orkester,
öch på lördag söndag ska dom spela opp.

Det är jädra i det snuset, gung i hela orden-huset
när Sofia spräcker kjolen i en go-go.
Alla tycker hon är läcker när hon viftar på sin häck är
alla vilda och Sofia dansar go-go.
Varje karl blir yr och lysten, det är bölje gång i bysten.
Hela salen brakar loss och skriker: Mera!
Höften får den rätta darren när det rungar i gitarren
och musiken kommer loss i ett helvetiskt vrål.
Det är bara glada dagar, det är inte nå'n som klagar;
när Sofia dansar go-go är hela salen med.

Idag var det faktiskt sol trots att jag vaknade upp i ett disigt Kungsbacka. Fint var det, trots att jag somnade till filmen och sedaqn när jag masat mig till sängen så somnade vi hand i "hand". Fint var det.

Jag vann idag. Barbacka cupen, inget viktigt men jag visade i alla fall dom små barnen att stallets segaste och tråkigaste ponny faktiskt kan. jag är cool.

Imorgon ska jag ligga i solen, efter att jag och mamma har slitet en timme med stackars Jonathan som blivit skrämd. Han är en fin liten häst. men rädd. Imorgon ska jag lilla bakom stallet i min lilla bikini och hoppas på att solen gör sitt jobb. Jag ska läsa min nya solo också som inte alls är ny, bara det att jag inte haft tid att läsa. Jag ska bara ligga där på en madrass med mina nya fina naglar, bleka kropp och vackra leende. Jag ska bara njuta av mitt insnöade liv. Mitt riktigt hästiga liv. Jag ska ligga bakom stallet med min ipod, hoppas verkligen inte batteriet får sting..

Choffe vill att jag är med när han och "majk" ska firas, jag vill men kan inte, men jag känner ingen större sorg över att inte kunna vara med. jag tycker det känns skönt att inte vara med. Missförstå inte men ibland vill man inte vara med vid de där stora firanderna med massa sprit.. Jag mår nog fortfarande konstigt sedan jag fyllde 19... Jag vill inte fylla 20!!

Nu ska jag bänka mig framför Teven med min Marabou Daim, mummakardemumma, o kolla Jordan. Undrar hur många lik hon får sakära i idag. Rätt grows jobb hon har ändå.

Tjingeling

Hur man än gör så försvinner pengarna på ett eller annat sätt.
Jag har sutit med mitt UF företag just nu som det har gått bra med och som jag då kunnat utnyttja till att bland annat köpa julklappar för. Resultatatet var värre än vad jag trodde. Konstigt nog. men å Andra sidan har jag ju varit i skandinavium också på mässan, hästmässan. Jag antar att en del pengar försvann där.

Summan som återstår är fin, den täcker alla kurserna jag haft, men sedan då? alla lektioner över kurserna? jo då fick jag visst notera att jag tagit ut lön, men det "saknas" fortfarande pengar, och mina ideer börjar ta slut, inte heller har jag massa kvitton för att kunna visa vad det är för påhittade produkter jag inhandlat till mitt grymma tjänsteföretag.. kom och hjälp.

Tur att Arne inte vet vad jag håller på med, då hade ett fett IG kommit och knackat på dörren, men å andra sidan vet han att jag inte har bokfört ett smack, jag måste börja i kväll.

Läste ett mail jag fått från Hasse lelle, om att svenska nationella ska börjas på i nästa vecka, hjälp. Jag vet inte hur jag ska orka ta tag i allt. Sedan så ska man läsa en roman också, kan någon stanna tiden?? Inte nog med att man ligger efter så hamnar man bara mer och mer efter ju mer man tänker på att komma igång.. Att få tummen ur är inte min grej. Om jag bara hade haft en bärbar dator som hade kunnat följa mig vart jag än går, precis som alla arbeten och projekt gör just nu, så hade det varit lättare. Då hade jag kunnat knåpa lite när jag kan och vill. Om jag bara hade haft mer energi att lägga ner på saker och ting. Just nu räcker knappt tiden till för varken häst eller kärlek, vänskap eller skola. Det börjar bli svårt att hinna prioritera. Hjälp jag hinner inte med.

Tack för att du finns !

Jag förstår inte.. Två saker.
För det första så borde jag ha varit på väg hem från skolan nu, istället så sitter jag i lägenheter, underbart å andra sidan, men varför, jo för att jag inte hörde veckarklockan.. Sure, hade linnea sagt och sedan gett mig en käftsmäll. Jag kan vakna av att min hund gnyr yttepytte lite, men inte av att min telefon spelar för allt vad batteriet orkar. Hur kan man vara så otroligt trött?

För det andra, vem är det som gör dagens barnprogram, vad hände med tecknade piff och puff och räddningspatrullen? VEM FAN ÄR ZOE? (soiii). En tjej som kan prata med djur, eftersom att hon bor intill ett Zoo..

inte nog med att det går dåliga barnprogram på tv när jag ska sitta och hitta info om mitt kulturhistorie arbete så är tangentbordet sjukt segt.. Antar att min kära söta pojkvän har spelat en hel del. Eller så beror det på att mellan varje tangent så ligger det aska, mys. Jag har för mig att tangentbordet är det ställe i husen som är mest fyllt med goa bakterier.. tänk på alla stackars fåniga bacilrädda flickor som sitter o skriver på sin efterfest, har de med sig saneringsmedel till sina vänner då? eftersom att de flickorna är så beroende av sin EF att de inte kan sitta och umgås med andra under ett julbak tillexempel för att de är elldeles för upptagna av sina vänner som kanske har skrivit ett nytt inägg.
 Det slog mig bara.

Dags att stänga butiken för stunden. byebye

Vi är oförskilda.
oförglömliga och oskiljbara! sweet

Jag fyllde år igår.. något jag hellst inte vill minnas, eller kanske snarare tvärt om något jag vill minnas, men inte kan.
Jag har hittat en ny vän, Molgan, fin är han. Lite som Alfons Molgan, han är söt när han syns. Förlåt.
Rara barn tog hand om födelsedagsbarnet när hon försvann in i dimman och inte återvände förän idag, inte bra alls, mådde inte bra alls.

Vad är en födelsedag på Jackys? Alldeles, alldeles förvirrande. Vad var det som hände.. Den ena personen efter den andra med drinkar i högsta hugg, en kalasfylla! om jag hade sluppit dricka allt själv. Jag skyller på Mockan.

Jag har även insett en sak med att fylla 19, vilket i sin tur är en ganska meningslös ålder, men jag insåg i alla fall vilka som är riktiga vänner, det insåg jag först idag, efter att ha levt i 19 hela år, vissa saker tar verkligen tid att fatta. Jag insåg att de där vännerna som står vid din sida även om du gör bort dig, igen.. dom finns där och hatar dig faktiskt inte när det blir som det faktiskt blev. Medan vissa andra, hellre skiter i att äta god mat och vara trevliga. Men det släktet måste väl också finnas antar jag. Något som jag också har förstått är att det aldrig kommer att bli som det var förr, men vad gör det, det är inte alla människor som fixar en hel skivsamling, på bara två skivor med texthäfte till och allt, det är kärlek och humor. oförglömligt.

Klockan är inte ens tio, och jag vill gå o lägga mig, redan?! jag har insett att jag definitivt inte är en nattmänniska, inte heller kommer jag att dricka någon alkohol mer, iaf inte förän nästa gång.

Puss och kram gangbang

Vilken helg å andra sidan.

Linnea är runt och rullar sig i snön medan jag njuter av våren här hemma. Norge, hallå? har du glömt vilka dumma historier vi drar om dem och du åker dit, tjena.


Jag har varit så laddad, hela veckan för den här helgen. Så himla kul att vara tillbaka igen i tävlingarna.. Fast det var väl lite väl att ta i och göra första tävlingen så svår eller?

Det käns som att jag har rest sverige runt på mindre än ett dygn. Igår var jag i laholm med unhästen, Nisse, (kaminskij) och idag var jag i Sjun(g)torp men Göte (Hot). Lilla Nisse var så duktig så.. även fast han hade gunnat göra ännu bättre ifrån sig, men men sista placering blev det i båda klasserna (10'a) låter inge vidare men så var det ju 40 stycken i varje klass också.. men från att ha glassat runt en LB till att helt plötsligt behöva koncentrera mig, ja hästen också, vilket han inte gjorde eftersom att det luktade Di(e)sel i hela manegen i Sjun(g)torp, vem kom på att man kan värma upp en bygnad med det? det går ju inte att andas, hej bensinstation.

Men som sagt så varinte koncentrationen på högsta nivå och Göte lille gjorde inte sitt bästa, inte jag heller men å andra sidan vann jag över min pyttelilla lillasyster, (skiljer faktiskt ett helt år på oss) med hela 1%, och det är heligt. Även fast jag fick den störtsköna komentaren av min tränare "Då måste ni ha ridit för djävla dåligt". Tack och hej leverpastej, men ja det gjorde vi faktiskt. Jag var skitarg efteråt, men kanske det inte var helt fel ändå för o vara första gången, 55% är inget o skryta med, men jag slog faktiskt lillsyrran, hon som annars vinner allt, med sin Lennart. Det är hon ochjag, näst sist, och sist.

Dags att gå till bedden! Måste bara borsta gaddsen