Valand.

Ett gosigt och smockat Valand. Mycket nice.
Lina blev klassad som "icke-vip" och blev sur, det släppte efter att hon fått pussas med både Tor och han den där vars namn jag inte ens la på minnet.

Jag bekantade mig mer med den coola mörka killen i röd hatt som jag sett dansa på Parkans bar, han har ett namn också. Christoffer, eller var det kanske Christian?! Inte så noga, vi blev bjudna på skumpa och tog ett varv på dansgolvet innan det bar av till BK. Istället för After work så kör vi After Bar.

Jag måste ge en eloge till mig själv eftersom jag lugnat ner mig, inga borttappade telefoner eller läppglans, inte heller några bortsupna pengar i onödan eller svarta minnesluckor.
Lina å andra sidan klassar mig som tråkig. Nu är dte hennes tur att stå för allt tokigt som händer under kvällarna.

Tjipp o hej.

Ett sjukt land.

Fick skjuts till jobbet idag, kändes riktigt gött faktiskt.
Det kom upp en mycket underlig diskussion mellan grannen och mig om vårt land vi lever i, Sverige; ett sjukt land.

Visste du att du får böta om du cyklar för fort? Du får cykla i en hastighet på max 30km/h. Grattis.
För övrigt får du inte heller skjutsa eller cykla utan cykelhjälm för då kommer farbror blå och tar dig.
Du får inte heller cykla onykter. Vad kallas det då? styrfull?

Sverige har så mycket onödiga regler att landet snart kommer gå under pga regelmissbruk. Det kommer bli landets nya trend.


Glömde nämna

Att idag kommer Jonas på besök.
Den lilla galna och mycket sjuka pojken från Gävle, ursprungligen från onsala, eller Guatemala, faktiskt.

Vi har nog inte sets på typ ett år så det ska bli riktigt skoj! Insåg att jag inte längre hade hans nummer kvar men kände så väl igen det när han ringt, konstigt det där att vissa nummer bara sitter.

image63

En hurtigt hektisk dag på jobbet

Jobbade häcken av mig igår, tröstade en liten flicka som var livrädd för att hoppa, och sedan löste hon sin privatlektion hur bra som helst!

Fick också reda på att idiotponnyn ska säljas, och det av mig, Grattis.

I morse vaknade jag av mammas hets, som vanligt. Tänk dig en dag då man bara kan få sova ut, ingen som skriker eller gapar på dig, allt är bara lugn och skönt. Då kan man tänka sig att gå upp i tid, men ju mer tjat och gnäll man får, ju längre vill man sova.

Jaja, idag blir det hoppelihopp med alla hästara, plus några till. Yippiee

Detta måste kallas kärlek

Någon som ställer upp och bjuder på sig själv. Någon som accepterar mig och mina intressen, någon som går in för att dela dessa intressen, någon som min granne är värd att satsa på.

Ser ni lyckan i deras ögon? Hot och Grannen
image60




På torsdag är det inköp av ny mobil och byte av SIMkort, med tanke på att jag cirkus varje timme får ett sms om att ett nytt röstmeddelande inkommit, samt att folk inte kan ringa mig om de inte står inom en radie på 1m. Grattis.
Efter detta så är det avnjutning av gammal vänskap. Det är du o jag Alfred. Det är jag och Linnea!

Jag vet inte vad detta ska rubriceras som.

Jovisst har jag börjat påbörja det igen, det som alltid händer när jag går in i ett förhållande. De enkla raktfram förklaringarna fastnar i halsen. När jag så enkelt vill svara på en fråga så stockar sig orden och tar stryp tag på mig.

Jag antar att jag har börjat sätta det i system, ett system som slutligen slutar i en bubbla, en bubbla som är svår att ta sig ur, om man inte sätter stopp för det redan från början, så den lilla bubblan stannar som en vacker såpbubbla.

Hur förklarar man kär?!Jag fick alltid förklara det för dig L. Men nu är det nog din tur att förklara det för mig. Vad är det när det bara känns sådär bra och självklart, men utan bpirr och fjärilar i magen, utan den där nykära känslan som man har i början av ett förhållande innan man lärt känna varandra.

Jag kan bara förklara mitt eget fenomen med att det just nu känns väldigt självklart, enkelt och uppskattat. Är jag kär även fast det inte pirrar? När jag ser på honom så kitlar inte fjärilarna utan jag blir bara varm i kroppen. Det är en mysig känsla. Och det är honom jag vll dela mina sister minuter med innan dygnet tar slut. Det måste väl betyda mer än vad jag själv vågar acceptera.

Jag hittade mig själv för några månader sedan, jag har redan släppt in för många innanför mina murar som jag så hårt byggt upp. Att ta steget vidare och lita på någon annan än mig själv har jag också påbörjat, snabbare än vad jag någonsin viljat tro. Jag tror jag börjar förvirra mig, vilseleda mig själv i rädslan för att förlora någon jag vill hålla kär, rädslan för att utsätta någon annan än mig själv för min osäkerhet och mitt dåliga självförtroende skrämmer mig.
 
Jag hoppas att du väntar ut mig. Jag vill öppna upp.


Trött sömnig och utmattad

Jag har under hela gårdagen städat mitt rum för att inte bli utsparkad från huset, nu är det tipptopp.
Fick lov att ta mig en paus när jag skulle hålla lektion, men förutom det så städade jag från klockan tio på förmiddagen till halv tre på natten. Jo, jag la in en paus när jag lagade mat till mig och pojken si så där vid 24 tiden. Grattis.

Jag lagade flådig gourmetmat, pastapennor och en härligt gräddig köttgryta med frysta trattkantareller från 2004. Än så länge är varken han eller jag magsjuka så förhoppningsvid var det bara en gammal lapp på burken.

Efter denna goda middag som avnjöts med Zingo så åt vi hemmagjord jordgubbsglass från i somras som påbörjat isning. Började faktiskt fundera på om även den var några år för gammal. Men än så länge lever jag.

Snart är det torsdag.

image58

Är vi inte bara för bra?


Hör och häpna!

Lina/Halvan har utlovat att inte gnälla en enda gång på en hel vecka, dvs tisdag till tisdag, hon kommer aldrig klara detta!

En andra utgång part two

Vaknade på tok för sent på morgonen, fick berätta för min granne om hans duktigt gosiga sänkamrat. Det visar sig sedan att han har drickit sig duktigt full hos grannen och sedan vistats i en rabatt när han skulle påkissepaus, han har också hoppat i en vattenför, pratat med hästarna och ursäktat sig för att han var inne i stallet så sent, innan han sedan skulle klappa Tessie en stund innan sängen kallade.

Det gick ju verkligen bra för honom. Verkligen.
Han klassade lördagens bravader som den näst värsta utekvällen någonsin. Känns bra, känns riktigt bra..

En andra utgång

Känner att jag ligger efter.

Sitter just nu i ren protest famför datorn eftersom jag inte fick gå o lägga mig igen, jag har insett fakta ochmåste köpa mig en ny mobil. Nej jag har inte tappat bort den gamla men just nu får jag, ungefär en gång i halvtimmen ett sms om att jag har "ett nytt röstmeddelande". Känns som att den fungerar som den ska.

I lördags var det utgång, Jag o Linus, men det blev några till, si så där elva stycken till. Det var jag Linus o alla Daniels nära o kära, Men vart var grannen då? Jo hemma.

Gänget o jag knödde oss in på Linneterrassen, jag fann en ny vän, Rickard, han och jag satt kvar längst och sedan begav vi oss bort till Nef för att ställa oss i den hundrakilometerlånga kön, och antog att alla andra redan kommit in. Efter en halvtimmes köande slår vi våra v'änner en signal, inseer att dem är på BK. Grattis. Vi tröttnar och traskar vidare till Sticky. Det är 20 på sticky, alla var över gränsen utom jag. Jag går in först med ett leende från den kvinnliga vakten. Sedan kommer jag på den brighta idén att ringa Sångaren, han var på hemgång, och helt plötsligt satt jag i en svart taxibil med tre hårdrockare. Läskigt. Tillbingade en timme hos Mr. Jake, snodde en ring och åkte sedan hem för att finna min inte allt för nyktra kille.


Diskuterar i bilen med Frida att jag inte vet vad grannen hållt på med under natten eftersom jag fått ett och annat mycket förvrängt sms. Snubblar över ett par väldigt dåligt placerade skor och håller på att lägga mig raklång, inser i samma stund att det hade varit bra att gå ut med Tessie en sväng.

Ställer mig och tittar in i hennes sjukhage, något svårt att tyda vart hunder är i mörkret. Till min förvåning finner jag ett par strumpor där, och i strumporna finns även ett par fötter. Min granne börjar ta form.

Alltså där, liggandes i fosterställning, i sällskap med en stor hund, på en yta av 1x1 m ligger han, avdäckad.
Ett under att han ens hitatt nyckeln in till huset.
Jag får efter cirka tio minuter oche tt telefonsamtal senare väckt honom. Han vinglar upp, snubblar ut från den lilla hagen och in på toaletten och kräks.Gosigt, verkligen. Sedan snubblar han tillbaka ut i köket, frågar vart hans glas med Asti är strax innan benen viks och han ligger åter igen på golvet.

Jag med mina klena armar bär in pojken i sängen, klär av honom. Han somnar fortare än att jag hinner blika. Så kul blev det med allt utlovat m ys man skulle få när man kom hem. Klockan var nu sex på morgonen.

Riskokning mitt i natten

Sitter och fördriver lite tid i väntan på att riset ska vara färdigkokt, igentligen så är det klart, plattan avstängd och i svällande fart. Men det känns som att jag behöver sitta här och vakta det en stund, man vet ju inte. En liten grå nisse kanske kommer och gör risalamalta (stavning?) av det.

Väntar också på att pojken ska komma hem sådär lagom gosig och rund om tårna, lite som jag var igår. Det var torsdag igår, det var valand igår. Allt var bara sådär grymt bra, Jimmy i baren och Halvan och Nattapatta på dansgolvet. Apkalas!

När klockan slog hemgång rullades den svarta taxin fram och den snygga chauffören fick en smärre chock när resan hem gick via Hisingen, och dessutom med två personer extra. Detta inkluderar en sliskig spanjor.

nej, nu ska jag göra ett försök till att kolla på morden i midsommer på andra sidan gatan, oteknisk som jag är så vet jag itne om jag kommer att fixa detta med projektor och shit. Spännande spännande.

Rubrik

Åter på jobbet, inser att det faktiskt är här jag hinner skriva lite, det är här jag sitter för att klaga på allt och alla runt omkring mig. För det är väl så de flesta gör med sin blogg, de skriver ner det som är jobbigt, tråkigt och de ting som stör dem. Varför?
Jag tror det har att göra med att man som människa och individ hellre pratar om det som är roligt, men kniper käft om det som stör en, för annars så får du stämpeln "snackar skit". 

Jag tänkte jag skulle berätta för er om hur irriterande det är när ens arbetskamrater inte kan tala om att jag som i alla andra onsdagars fall stressar ihjäl mig för att hinna i tid, hade kunnat ta det lugnt och komma vid tre istället, men ack nej. Istället kommer Sandra hit, stressad och aningen irriterad men redo att sätta fart. Vad får jag göra? Inte gå o bädda ner sig en timme i en varm och go säng med sällskap i alla fall.

Hopp och stopp, nog med tråkigheter.

Jag har ljuspunkter i mitt liv, många sådana.
Jag känner att säsongen börjar närma sig, jag har faktiskt planerat en del tävlingar, både hopp, dressyr och fält. Jag tänkte blandannat börja säsongen med en liten tävling på klubben för att sedan avancera och ta mig vatten över huvudet och hoppa en elittävling i slutet på månaden. Jag har fortfarande ångerrätt.

Fälttävlanssäsongen tar sin start i Tyskland om allt går som jag vill. Och innan dess hade det varit skönt med ett litet körkort, si så där lagom till min kalasdag och avresedag för Tyskland.



Jag måste bara få vara så, låt mig citera grannen, pusisigulligull och tala om att jag faktiskt är lit elyckllig igen, jag upplever ett otroligt lyckorus, som att ta en värktablett som lindrar smärtan efter en skada, ett rus som inte bedövar utan snarare förhöjer livslusten till det dubbla. Jag känner mig omtyckt, jag är en bra tjej, det är jag.

en av tre

Ett av tre moment avklarade vad gäller bilskolan, halkan.

Det var sjukt kul,speciellt sista övningen, med antisladden bortkopplad och parkeringsbromsen i högsta hugg.
Skaffade mig en ny vän som även han gav mig smeknamnet, kärringjävlen. Mycket snällt mycket snällt.

Vad var värst då? var det att köra bilen eller åka med? Frågar du min passagerare, en turkisk kvinna på 35 bast som inte suttit bakom ratten på ett år, så hade hon svarat köra själv. Jag svarar åka med. Åka med henne, å fy i helvetet, hade inte jag talat om varenda liten övning samt vad hon skulle göra i vilken situation så hade vi varit döda för en si så där två timmar sedan.
 Tack mamma
för att du lärde mig svenska språket så bra.

Jag kanske skulle bli körskolelärare?!

Fick en bild

Jag fick en härlig vinterbild på min lilla häst när han var bebis.

Vintern då han var tre år gammal.

image56


Would You Like To Practice Some French Kissing.

Valand var annorlunda. Familjärt, men annorlunda.

Vi kom. Ställde oss i kö. Gled förbi vakterna utan att visa legg, som vanligt. Blev hälsade välkommen tillbaka. Sedan gick det utför. Konstigt folk. Konstig musik. Konstigt, konstigt, konstigt. Hur mycket kan ett ställe ändras på två ynka veckor? Tydligen ganska mycket. Så vi tog vårat pick och pack och drog till Sticky istället. Sandras sko fastnade i trotoaren. Vilket jag i mitt dåvarande tillstånd fann mycket underhållande. Mötte S kompis L på Sticky. Dansade och shotade.

Konstigt samtal nummer ett:
Mr.  A & B:
Hej. Vi har försökt spana in er jättelänge nu, men ni kommer ju aldrig över.
Lina & Sandra: ?(läses som WHAT?)
Mr.  A & B: Ja vi har stått där på andra sidan baren, men ni såg oss inte, så då tänkte vi att vi kommer över istället.
Lina & Sandra: ?
Mr.  A  vänder sig till Sandra: Om du fick välja mellan oss, vem hade du valt?
Sandra: Um...Dig?
Mr. A: Yes! Jag har fått ragg!
Mr. A vänder sig till mig: Om vi skulle vara pest och kolera, vem av oss hade varit kolera?
Jag: Um. 

Same, same. But different.
 

Tidsoptimist

Som i vanlig ordning är jag världens största tidsoptimist. Bra kan väl det vara, men för sjutton.
Hem kom jag efter jobbet och en flytur med Flygande Molnet, ett om inte bra passande namn på ponnyskrutten. Skämt å sido så måste detta vara den finaste ponnyn på i hela ridskoledjungeln.

Efter ett antal skumma sms från pojken så trillar jag hem, långt ifrån den tid jag sagt från början.
Att rida Hot kunde jag glömma eftersom belysningen stängs av klockan 22 och det var då någon gång jag snubblande över tröskeln till mitt hus.

Blanda mat? vad är det? Jahaja, du menar det jag gör varje dag.
Just det, ut igen, blanda mat, mata hästarna, gå med hunden, försöka skynda sig ner till grannen för att hinna dit innan han misstänker alla andra hundra saker jag gjort innan jag kom ner. "Kom ner direkt" - Javisst.

Så när jag äntligen klampar på i stugan ställer han sig nöjt och tittar in i ugnen. Han frågar lite mindre artig och mer beodrande om jag fortfarande var hungrig. Jovisst var jag det, som alltid.

Man kan undra vad pojken har lagat för mat, och i ugnen dessutom, Jo, där inne, på eftervärme ligger två gyllene pizzor. Så nämner han med sina brunglittriga ögon att han läste min blogg och ville ge min hemska dag ett bra slut. Han är faktiskt underbar!

Tack.

Work work

Tillbaka i vardagen.
Sitter och fördiver tiden på jobbet.
Chefen vill prata med mig sedan, i lugn och ro.
Shit.

Antar att det har att göra med min semester och om allt kaos som var medan jag var borta. Ett sjukt jävla helvete och en massa skitsnack har det tydligen varit när jag avrit borta. Jag vill så gärna bara ta mitt pick och pack o dra.

Pallar inte med dessa ridlärares attityder.
Hästfolket är ett eget släkte, och det inte till det bättre. Idag är det en sådan där negativ dag med sina små ljuspunkter.
En av dessa var att Lektus gick bra på träningen, och att lillemannen sprang fort och bra, men sedan, jo då fick jag stressa, dock har jag mig själv att skylla, åt minstonne en liten aning eftersom jag fördrev en halvtimme med den goda grannen.

Det var också en av de ljusa stunderna på dagen. Nu ser det bara mörkare och mörkare ut. Uch och fy.

När pizzasuget har gått för långt

Så kommer man hem efter en helt suveränt lyckad dag på jobbet. Och så förväntar man sig att pizzan står på bordet, serverat med en kall öl och tända ljus, erdo att ätas upp. Men nej, inte.

Där kommer jag hem och grannen kläcker ur sig de väl valda orden; De stängde klockan 21. Nähej, du skojjar med mig, gjorde dem?!

Så vad gör man då? Jo man ringer runt till de närmsta pizzeriorna, men inte fan har någon öppet till 22. Nej inte en enda. Så vad gör man? Vad gör man?

Vi åkte till kungsbacka, til fucking jävla kungsbacka för att hämta pizza.
Snacka om flashback.
Wallys Place, here I come!

Utan skaparglädje

Sitter och smälter dagen och har fetångest inför allt jobbimorgon. Jag vill inte jobba, jag vill vara sjuk. Illamående och kräkig.

Jag äter ost och vill kolla på film.
Jag ska unna mig det, en film, med grannen, jag har inte vant mig än, så det får fortfarande stå grannen. Han är faktiskt en granne med det lilla extra.

Imorgon kommer halvan, då är friden förbi!


Ett provsmak.


Jag gick med på att leka modell för en dag innan jag reste till Thailand. Inget som direkt är min grej, men det var håret vi ville åt. Se och njut, eller skratta en stund.



           

Tur och retur Thailand

Hemma igen efter en mycket spektakulär men dock ej så händelserik resa till värmen.
Äntligen hemma i kylan efter nära 40 graders värme, galna thais i pyjamas, bilresor utan ände, för små flyg, och helt fel färja. Samt mat i stil med "not very spicy" .

Bodde på enkelrum, och då menar jag bokstavligen ett enkelt rum med tre inkastade dubbelsängar, ett hål i golvet till toalett och ett hål i taket i duschen, det är bara att hoppas på att monsunregnen var nära. Därifrån kubbade vi snabbt som fan ut til en flådig jeep utan bilbälten. En otroligt kissenödig Nathalie genomlider närmare fyra timmar utan att få bli utsläppt och avkissad. Lina däremot fick smaka på taket i bilen ett antal gånger och jag, jo jag satt i mitten, i mitten där det inte ens fanns ett säte. Skönt.

Väl framme vid färjan köper vi glatt våra biljetter och kliver på. Vi kliver på fel båt. Hamnar efter många om och men vid fel hamn, och där blir vi hämtade av linas fyndiga Pappi. Äntligen framme.

Sol sol och åter sol, ja det var vad jag och N förväntade oss, vad vi på morgonen får veta är att en storm är på väg in. EN STORM, i Thailand, Tzunami nästa.

L's Pap kommer med den brighta iden att den kanske är lika bra att åka till baka till Phuket och stanna där. Tillbaka? Seriöst, den resan tillbaka. Jag har hört att det är väldigt roligt att åka i en bil i 390 och köra om precis när en stor lastbil kommer mötandes, men för all del det gör vi gärna om. Jättegärna.

Efter den här skräckfyllda resan ut till Koh Samui, Ban Taling Nam så var vi änrligen bosatta i ett fint litetr hus hos Jennie, den rika men ack så galna Thai'n i pyamas. Vi låg vid poolen under dagen och sov si så där varannan natt. De andra nätterna var vi i Chaweng, andra kvällen hittade vi Viking Bar som blev vår räddning. Svenka människor, eller åt minstonne skåningar. Tredje kvällen hittade vi stranden, vattenpipan och half moon party. Om jag skulle påstå att det var lugnt så ljuger jag. men roligt, det var det!

Det Kinesiska nyåret började närma sig och lika så hemresan. Vi bestämde oss därför att fira allt röjj i Phuket - Pathong, vilket i sin tur blev en ren flopp så vi sov udnder nyårsfirandet, avslutade med god mat på Savoij, innan skräckfärden med skulle ske med atlanticair.

Jag hade det lite goare än vissa andra, eftersom jag beställt min resan senare än L och N så gissade jag på att jag återigen skulle få en skitplats brevid någon pratglad farbror som sist. Men där vid incheckingen så står en vänlig själv, representatn för (skit)-Detur och frågar om vi vill sitta tillsammans, Ja men såklart att vi vill!
L och N hamande på 12 A och B, och jag på 1C, ja men grattis, brevid? ja såklart.

1C betydde mycket space vid fötterna och inte inklämd mellan en envis snubbe bakom som vägrade ta ner benen fr¨n min stolsrygg  så jag kunde fälla sätet, inte heller betydde det ett fetto framför som fäller sitt säte så jag får leka packad makrill hela resan från Sharja till Thailand.

Däremot så betydde 12A+B en illamående och kräkandes N och en matkastandes, pratglad efterbliven på 12C.

Jag satt där i godan ro och viftade på mina ben, i sällskap med den roliga gubben och gumman från nerresan. Dags att socialisera och berätta om hela min underbara resa. Glömde jag föresten nämna att L och N höll på at stanna kvar i Sharja, underbara och trevliga Sharja. De tappade nämnligen bort sina tillfälliga bordingpasses. Congratz,
Tur att shejken i gaten var han som hittade dem på toaletten.

Tjolahopp och vips en timme försenade så satt man hemma i huset igen.

Allt tillbaka där det var innan jag reste.
Förutom den lilla detaljen att jag både ny är en P och en halt byracka som stack och blev påkörd på motorvägen. Ett under att hon inte är död. Efter en höftoperation mår hon bättre, och under våra femminuterspromenader så får jag delvis bära hennes bakben.

Min lilla snutteglufs.

Nu ska jag fösöka hinna umgås med alla vänner jag känner inom en vecka innan all färg försvinner i dett akalla vinterland.

Tur och retur Thailand, vi kommer tillbaka om mindre än ett år.

RSS 2.0